Järvaveckan och jämställdhet

19030671_10154975622792182_3758487656446155654_n Idag invigdes Politikerveckan i Järva med temat ”Kvinnor i förorten. För Centerpartiet är friheten central. Förtryck begränsar den men friheten begränsas även av andra feminister som tror sig äga svaren som är enkla och som generaliserar som om vardera individen av könet ”kvinna” skulle ha samma förutsättningar, samma drömmar och samma mål. Oftast tas dessa enkla svar fram utan att på något som helst sätt involvera de som sakfrågan berör.

Förtrycket mot kvinnor finns överallt i alla klasser och i alla hörn av världen. Men formerna av förtrycket ser olika ut och bör oavsett grad motarbetas. Det förstärkta förtrycket som jag ser i Järva är den som beror på ojämlikhet. Den som begränsar människor lika förutsättningar till det fria valet. Frihet i Centerpartiets mening är inte förunnat de få och de priviligierade.

Den feministiska kampen är inget värt om ekonomisk, strukturell och sexuell frihet ligger ännu längre bort från kvinnan här i Järva än i resten av staden.

 

Det enda sättet att bryta detta är att förflytta makten och friheten så nära de som besluten berörs. Politiken vet inte alltid bäst. Politikens roll är att förenkla människors vardag och trygghet.Inte att tala om för andra hur de ska leva sina liv.

 

Med det sagt är det viktigt att inte bestämma att kvinnorna ska sitta och fika i de mansdominerade fiken som debatten ofta handlat om utan fråga dom om de ens vill sitta där?

 

Det innebär också att generationer av kvinnor som bor och verkar i Järva har olika uppfattningar om vad som ger trygghet och hur de vill leva sina liv. Det talas om slöjbärande kvinnor som om de inte skulle ha egna förmågor att bestämma över vilket typ av liv de vill leva.

 

Att tala om för en person att den är förtryckt är att göra den en otjänst. Det måste finnas utrymme för att tala om hur ett alternativt liv kan vara och vilka verktyg som behövs för att komma ur ett förtryck. Dubbelbestraffningen som idag dinns, leder till att varken de externa personer vi har i våra liv förstår eller vill förstå på riktigt, detsamma gäller för det kollektiv som begränsar friheter. Det blir ett mellanförskap som skapar ett självhat och i många fall en destruktiv relation till din kropp och sexualitet.

 

Den enda frigörelsen som är möjlig är att låta oss själva identifiera vilka vi är och hur vi vill leva våra liv. Det tog mig 25 år innan jag till slut kallade mig för feminist, för de feminister jag hade i min närhet ville alla rädda mig från något hemskt, men ingen ville lyssna på vad jag hade att säga. Att jag visst älskade mina föräldrar, att jag förstod varför de gjorde som de gjorde. Jag behövde inte räddas, jag behövde stöttas och jag behövde verktyg att få min omgivning att våga förändras. Att kunna känna trygghet i något nytt.

 

Politikens jobb är som sagt att förenkla kvinnornas liv och inte tvärtom.

19030475_10155486976852891_598148341288229429_n

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *